Stockholm-Göteborg:Vart tog tåg hyfset vägen

Klockan 17:07 hoppade jag på Intercitytåget mot Göteborg via Västerås. Efter som jag är snål och gillar att åka tåg trodde jag att de fem timmar som resan skulle ta inte borde innebära några problem. FEL! Problemet med detta s.k. snel-tåg är att det stannar vid varenda stad som inte är något annat än en orange blobb på Goggle earth. Ingen vill bo i dessa städer, ingen vill ens åka förbi dem. Därför är de vettiga människor som reser mellan våra storstäder befriade från att beblandas med Sveriges blindtarm (läs Mälardalen).
Faktum är att jag kunde struntat i att såga denna region, rycka på axlarna och tack min lyckliga stjärna att ödet är på min sida. Hade det inte varit för det sällskap om tre som klev på någonstans mellan ingenstans och Örebro så hade jag troligtvis gjort något vettigare istället för att sitta i fällknivs-position just nu. Dessa tre (Rastafari-kille, efterbliven-leggins-tjej och skäggig-hockey-pojk) envisades om att väsnas under hela färden. Droppen som fick min mentala bägare att svämma över var det faktum att de drack medhavd starköl (ex. Kung) och stark cider (Kopparbergs)! En minst sagt berusad stämning rådde på tåget, fler än jag hade skräck och avsky i blicken.
Sedan när blev SJ-tåg samma sak som linje 18 mot Farstastrand? Ska det vara så att man betalar 428 kr för att vara bisittare på Köpingsgymnasiums studentskiva? Mina krav är enkla:

• Total förbud mot medhavd alkohol på samtliga tåg, det finns en bistro med vin som självaste Jens Dolk har valt ut.
• Samtliga vagnar ska bli tysta vagnar, en eventuell kupé för mobilsamtal kan tänkas tillåtas på längre sträckor
• Tågvärdar med ryggrad som sätter ner foten och aktivt bekämpar tågtölperiet!